torsdag 22 september 2011

Bibeln. Eller... BIBELN

Det finns egentligen många ämnen inom den kristna tron som jag tycker är långt mer intressanta och betydelsefulla än just Skriften, men det står också klart att dessa texter är en djup ravin mellan troende och icke-troende. När man presenterar sig som kristen är det genast många som associerar till Bibelcitat om att stena häxor och homosexuella, till att förneka evolutionen och tro att all världens djur en gång fick plats på en båt... Det är vanligt med ingångsparametern "men om du är kristen så MÅSTE du ju tro på allt som står i Bibeln, eller hur?". Dessutom är det en brännhet fråga mellan olika kristna inriktningar, hur man ser på Bibeln och hur man tolkar den (eller inte tolkar den). Så jag ska försöka ge min syn på frågan.

1. Bibeln är en helig skrift, men den är skriven av människor, för människor. Människor är alltid felbara, det är vad som gör oss till människor. Detta är en stor skillnad mot t.ex. Koranen, som ses som direktciterad från Gud och har egen gudomlig status. För att, ganska fritt, citera en föreläsare på Rel.vet. "Ni ska inte göra misstaget att jämföra Muhammed med Jesus och Koranen med Bibeln. Snarare kan man jämföra Jesus med Koranen och Bibeln med Muhammed". Alla fyra är heliga, men Muhammed och Bibeln är mänskliga och färgade av sin tid, inte gudomliga och eviga.

2. Tanken på att Gud skulle gett människorna ett "livs-facit" är helt främmande för min tro. Att det finns ett enkelt och utförligt regelverk som det bara är att följa för att finna frälsning går emot min gudssyn lika mycket som det går emot min människosyn. Det skulle innebära att det är lydnad och underkastelse som är trons grund men det är det inte, det är kärleken i relationen mellan Gud och människa. Gud vill inte ha oss i koppel, han vill se oss växa och hitta oss själva, så att vi med fri vilja kan välja att älska honom tillbaka, eller låta bli.

Så, är det bara en bok alltså? Nej, det är inte vilken bok som helst, det är fortfarande den viktigaste boken i livet, för den kan lära oss om Honom. Det är en bok som handlar om alla livets svårigheter och uppgifter, om glädje och triumf och om sorg och smärta. Frågor om existens och död, om godhet och ondska. Det är en bok som handlar om Människan och Gud, därför är det den viktigaste boken av alla. Men vi måste alltid vara medvetna om att det vi läser det tolkar vi utifrån vår förförståelse, utifrån vår tid och vår livvssituation. Är det något historien lärt oss så är det att varje tidsålder har tolkat texterna på sitt sätt och varje tidsålder har sett det som "den enda möjliga läsningen".
Min tro är på Gud, inte på Bibeln. I Bibeln står det om Gud och därför är den boken viktig, helig. Men allt som står i Bibeln är för den skull inte gudomligt.

2 kommentarer:

  1. Kommentarstest. Läser och kommenterar mer om detta funkar...

    SvaraRadera
  2. Jag fastnar för det du skriver om "livsfacit", för visst är det så att många önskar och/eller skräms av just detta, att ett kristet liv är lika ristat i sten som 10 Guds bud. Vilket ju vore ganska praktiskt, på sitt sätt. Att kunna slå upp varje enskild fråga i Bibeln och få ett svar, ett klockrent facit för hur jag ska agera i livets alla skiften. Praktiskt, bekvämt - och fullkomligt livsfarligt!

    Som om Gud skulle vara diktator, och endast önska marionetter som mänsklighet. Så kan jag inte se det. För mig är detta att vara kristen snarare raka motsatsen, ett absolut krav på mig att använda det förstånd Gud givit mig. Ett krav på att tänka själv. Och på att handla. Men det senare är ett ämne som kommer leda till en smärre roman här... Så jag nöjer mig med att säga att den som letar livsfacit i Bibeln får leta utan mig ;-)

    SvaraRadera